Den Franska Bulldoggen har tilltalat mig länge, det är verkligen
en liten behändig ras till storleken men samtidigt väldigt mycket
hund. Frallorna är pigga, frimodiga och enormt positiva till sin
natur. De är otroligt lätta att älska och gör sig
snabbt oersättliga i sin flock av människor och djur.
Fransk Bulldogg som ibland med kärt namn kallas "Fralla"
är en orädd mycket trevlig och social sällskapshund som
vill hänga med i alla lägen. Det är en ras som tycker om
att vara i centrum och showar gärna för uppmärksamhet.
De är godmodiga och glada men kan samtidigt vara oerhört envisa
och egensinniga, gissningsvis är det "bull" dragen i rasen
som gör sig påminda. De hänger med i alla väder men
sommartid då värmen kommer får man dra ner på tempot
och alltid ha vatten med sig i beredskap. Frallan är en fin familjehund
och gärna barnens bäste vän men de behöver få
fasta regler tidigt. Bedras inte av den bedårande söta, rara
lilla valpen som snusar sött i korgen för där inne bor
en riktig bulldog som behöver lika mycket tid och träning som
vilken storvuxen hund som helst! Rasen är i sig väldigt "lagom"
både i sitt behov av aktivitet, träningsbehov, vilja att lära
osv. och den anpassar sig snabbt in i de rutiner dess familj lever efter.
Det är kort sagt en toppenfin sällskapshund med ett stort socialt
behov.
HÄLSA
Det förekommer en del hudproblematik inom rasen som man naturligtvis
ska ta hänsyn till i sitt avelsarbete som uppfödare. En del
individer är också mycket mer kortnosade än andra och
har då naturligt problem med andningen och det vardagliga livet
pga. detta, men SKK arbetar nu för en hälsosammare profil för
våra kortnosade raser så även för Fransk Bulldogg
och förhoppningsvist följer flera uppfödare av rasen deras
exempel och jobbar för en sundare rasprofil. Mer relevant är
dock problematiken kring valpning, kejsarsnitt är inte alls ovanligt.
Varje seriös uppfödare bör eftersträva att använda
självvalpande linjer i sitt avelsarbete, men naturligtvis ska man
vara medveten om att kejsarsnitt med allt vad det innebär är
vanligare när man jobbar med Bulldoggar än inom andra raser
då rasens fysionomi lättare kan ställa till bekymmer vid
förlossning.
Liksom alla doggar härstammar troligtvis även den franska
bulldoggenfrån molosserhundar från den antika grekiska provinsen
Epirus och från det romerska kejsardömet, vilka var förfäder
till den engelska bulldoggen, samt från s. k. alanohundar (alanerna
var ett medeltida nomadfolk) och från franska doggar och dvärgdoggar.
Den franska bulldoggen av idag är troligtvis resultatet av olika
korsningar som gjordes av entusiastiska uppfödare i Paris på
1880-talet. Vid denna tid hölls den franska bulldoggen främst
av dem som skötte ruljangsen i Hallarna. Rasen charmade överklassen
och artistvärlden med sitt egenartade utseende och sätt och
kom snabbt att bli populär. Den första rasklubben bildades år
1880 i Paris. Den första franska bulldoggen registrerades 1885 och
den första rasstandarden fastställdes 1898, samma år som
den franska kennelklubben erkände rasen fransk bulldogg. Rasen ställdes
ut fr o m 1887.
Standarden modifierades 1931-32 samt 1948, den omformulerades 1986 av
H.F. Reant och R. Triquet (publicerad av FCI 1987) samt därefter
än en gång 1994 av den franska bulldoggklubbens styrelse i
samarbete med R. Triquet.
HELHETSINTRYCK
Helhetsintrycket är typiskt för en dvärgdogg. Den franska
bulldoggen skall vara liten men kraftigt byggd i förhållande
till sin storlek. Den skall vara kompakt med samlade proportioner. Den
skall vara korthårig, ansiktet skall vara kort och trubbigt, öronen
skall vara upprättstående och svansen skall vara medfött
kort. Den franska bulldoggen skall ge intryck av att vara aktiv och intelligent.
Den skall vara välmusklad, ha en kompakt kroppsbyggnad och en kraftig
benstomme.
KARAKTÄR
Rasen skall vara sällskaplig, glad, lekfull, sportig och vaken. Den
är speciellt tillgiven mot sina ägare och mot barn.
HUVUD
Huvudet skall vara mycket kraftigt, brett och kvadratiskt. Huden på
huvudet bildar nästan symmetriska rynkor. Den franska bulldoggens
huvud karaktäriseras av att käk-nos-partiet är mycket kort,
samtidigt som skallpartiet har en bredd som kompenserar vad det har förlorat
i längd.
SKALLE / NOS/ LÄPPAR
Skallen skall vara mycket bred, med nästan flat hjässa och
kraftigt välvd panna. Ögonbrynsbågarna skall vara markerade
samt skilda åt av en, särskilt vid ögonen, väl utvecklad
fåra, som inte får fortsätta upp i pannan. Stopet skall
vara kraftigt markerat. Nostryffeln skall vara bred, mycket kort och uppåtsvängd,
med väl öppna och jämnstora näsborrar. Näsborrarnas
riktning samt den uppåtsvängda nostryffeln måste ändå
tillåta en normal andning genom nosen. Nospartiet skall vara mycket
kort. Det skall vara brett med samlade symmetriska veck, som fortsätter
ner på överläpparna. (Nospartiets längd skall vara
ungefär 1/6 av huvudets totala längd.) Läpparna skall vara
tjocka, en aning lösa och svarta. Underläppen skall framtill
möta överläppen så att tänderna och tungan fullständigt
döljs. Från sidan sett skall överläppen bilda en
nedåt avrundad linje och helt täcka underläppen, men inte
så att den kommer att hänga nedanför underkäkslinjen.
Tungan får aldrig vara synlig.
KÄKAR
Käkarna skall vara breda, fyrkantiga och kraftiga. Underkäken
skall bilda en bred, uppåtsvängd kurva mot överkäken.
När munnen är sluten mildras den framskjutande underkäken
(underbettet) av överkäkens bågformade ben. Denna bågform
är nödvändig för att undvika en alltför framskjuten
underkäke. Underkäkens incisiver får under inga förhållanden
vara belägna innanför överkäkens incisiver. De nedre
incisiverna skall vara bågformigt placerade i käken. Käkarna
får varken vara sneda (i sidled) eller skeva. Incisivtandradens
bågform behöver inte vara helt exakt. Huvudsaken är att
över- och underläppen förenas
så att de täcker tänderna helt. Kindmuskulaturen skall
vara väl utvecklad men inte bullig.
ÖGON
Ögonen skall ha ett alert uttryck. De skall vara placerade lågt,
ganska långt från nostryffeln och framför allt långt
ifrån öronen. Ögonen skall vara mörka, tämligen
stora, runda och lätt framträdande. När blicken riktas
rakt fram får inget spår av vitt synas. Ögonlocksränderna
skall vara svarta.
ÖRON
Öronen skall vara medelstora och breda vid basen med avrundade spetsar
(fladdermusöron). De skall vara högt men inte alltför tätt
placerade och burna upprätt. Öronen skall vara framåtriktade.
Huden på öronen skall vara tunn och mjuk.
HALS
Halsen skall vara kort, lätt välvd och utan överflödigt
halsskinn.
KROPP
Frambenen skall vara parallella sedda såväl från sidan
som framifrån. Skulderpartiet skall vara kort och kraftigt med fast
och väl framträdande muskulatur. Överarmen skall vara kort.
Armbågarna skall sluta väl an mot kroppen.
Överlinjen skall vara gradvis uppåtstigande .Den skall nå
sin högsta punkt över ländpartiet, varefter den skall slutta
brant mot svansen. Denna form, som är mycket önskvärd,
medför ett kort ländparti. Ryggen skall vara bred och muskulös.
Ländpartiet skall vara kort och brett. Korset skall vara sluttande.
Bröstkorgen skall vara cylindrisk och djup. Revbenen skall vara tunnformigt
rundade. Bringan skall vara mycket bred. Buk och flanker skall vara uppdragna
utan att vara vinthundslika. Svansen skall vara kort, lågt ansatt
och skall bäras tätt mot bakdelen. Den skall vara tjock vid
roten och skall vara skruvad eller
med medfödd svansknyck samt skall smalna av mot spetsen. Även
i rörelse skall svansen bäras under rygglinjen. Tillåtet,
men inte önskvärt, är en relativt lång, skruvad och
avsmalnande svans (som dock inte får nå nedanför hasleden).
FRAMSTÄLL
Frambenen skall vara parallella sedda såväl från sidan
som framifrån. Skulderpartiet skall vara kort och kraftigt med fast
och väl framträdande muskulatur. Överarmen skall vara kort.
Armbågarna skall sluta väl an mot kroppen.Underarmarna skall
vara korta, stå väl åtskilda samt vara raka och muskulösa.
Handloven skall vara fast och kort. Mellanhanden skall vara fast och kort.
Framtassarna skall vara runda, små, typ s.k. kattfot. De skall stå
stadigt på marken och vara lätt utåtvridna. Tårna
skall vara mycket kompakta med korta, kraftiga och väl särade
klor. Trampdynorna skall vara hårda, tjocka och svarta. Hos tigrerade
hundar bör klorna vara svarta. Hos skäckar och hos fawnfärgade
hundar föredras mörka klor, men ljusa klor är tillåtet.
BAKSTÄLL
Bakbenen skall vara kraftiga och muskulösa och något längre
än frambenen, vilket gör att länden kommer att ligga högre
än manken. Benen skall vara parallella sedda såväl från
sidan som bakifrån. Låren skall vara muskulösa och fasta,
men inte alltför rundade. Hasleden skall vara tämligen lågt
ansatt. Den skall inte vara alltför vinklad, men definitivt inte
heller alltför rak. Has och mellanfot skall vara starka och korta.
Baktassarna skall vara mycket kompakta.
RÖRELSER
Rörelserna skall vara fria. Fram- och bakbenen skall röra sig
parallellt med kroppens mittlinje.
FÄRG & PÄLS
Pälsen skall vara kort, tätt åtliggande, mjuk och glänsande.
Enhetligt fawn eller tigrerad pälsfärg, med eller utan begränsade
vita fläckar vit pälsfärg, med eller utan medelstora till
stora fawnfärgade eller tigrerade fläckar. Alla nyanser av fawn
är tillåtna, från ljust beige till rött. Hos vita
hundar, vilka är av utmärkt kvalitet, och som har mycket mörka
ögon, svart nostryffel och svarta ögonlockskanter, kan viss
avpigmentering i ansiktet undantagsvis tolereras.
VIKT
Vikten skall inte understiga 8 kg och inte överstiga 14 kg. Hos en
hund i god kondition är storleken i proportion till vikten.
FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas
förhållande till graden av avvikelse.
- Hundar som har knipta näsborrar och som har överansträngd
andning
- Läppar som inte framtill sluter an mot varandra
- Dåligt pigment på läpparna
- Ljusa ögon
- Alltför rikligt halsskinn
- Lösa armbågar
- Hasor som är för raka eller felställda framåt.
- För högt buren, för lång eller onormalt kort svans
- Felaktigt rörelsemönster
- Små färgprickar i vit pälsfärg (s. k. ticking)
- För lång päls
ALLVARLIGA FEL
- När incisiver syns när munnen är stängd
- När tungan syns när munnen är stängd
- Stela frambensrörelser
- Pigmentlösa fläckar i ansiktet
- Över- eller undervikt
DISKVALIFICERANDE FEL
- Olikfärgade ögon
- Nostryffel med annan färg än svart
- Kluven läpp
- Hundar hos vilka de nedre incisiverna är placerade innanför
de övre incisiverna
- Hundar hos vilka hörntänderna är ständigt synliga
när munnen är stängd
- Öron som ej bärs upprättstående
- Kuperade öron, svans eller borttagna sporrar
- Sporrar på bakbenen
- Päls som till färgen är svart och röd, musgrå
eller brun
- Medfödd svanslöshet
NOTA BENE
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt
skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.
TESTICKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade
och normalt belägna i pungen.
